Vi bjuder på sånt har jag för mig, hoppas det stör dig.

[ZELDA I TÅRAR EFTER SKANDALEN: ERKÄNNER ATT HON BARA DJUPPOSERAR OCH ATT HON EGENTLIGEN ÄR MITT UPPE I ETT ASFETT PARADISE HOTEL-MARATON! ]

[Så, då har man börjat mata fåglar & skaffa sig förtidspensionärpoäng. Härifrån kan det bara gå utför.]

Jag tror att jag kan summera lite av året som gått med ordet flugor. Livsstilsflugor, fa$hionflugor & fruktflugor som wtf-kalasat loss på tallriksavskrap med cannellinibönor & bulgurrester. [ Mystifikerar mitt liv så gott jag kan här alltså.] Så jag köpte alltså en muminkopp. Och te. En jävla massa te. För är det någonting jag tagit med mig från alla dessa Url-trips så är det att ögonsköna, myzhjärtade & lätt & lagom-lyckliga jäntor har en fäbless för just den kombinationen. Blev förstås inte fager. Inte heller tillfreds med livet trots att jag följde hela det där framgångsreceptet med ugnsvarma scones, jacquardstickade koftor och Bon Iver från punkt till pricka. Och jag gillar ju inte ens te.

Särskilt inte en jävla massa.

Har dock haft outhärdliga cravings efter julvört.

Och Oxycontin. 

Tänker att det måste ju få vara helt okej att lägra sig på soffan som en flöddrad, julkrubbsstinn sugga såhär i musikhjälpentider. Det har ju ändå kommit att bli lite av en tradition. Som att redan nu våndas inför tanken att låta ett skohorn eller ett par grova arbetshandskar från Jula dingla i luften & entusiastiskt replikera att Nä men gud, inte var det här dåligt inte, tack!  

På julafton kommer ju allt väl till hands & i precis rätt läge. Då är alltid en till äggskärare precis vad man behöver.

Annars då?

Inte så mycket förutom att jag går runt i ett töcken av någon slags outgrundlig sorg över att jag aldrig fick uppleva Hylands Hörna. Tackar som frågar.