You don´t know a fucking thing about me, you sanctimonious cunt.

Sommarhitz – En vintersaga:

Köldhålsnytt (b

Fann Lidlh & blev frälst. Ett fyrapack med vaniljpudding för

 elva kronor & tjugo öre. Hur kan livet vara något annat än

jävligt värt?

Juli:

[Hell on fucking] -Wheels; Umeås egna hjulafton & vår motsvarighet till Båstadveckan, förutom att terrorn ligger i ett obnoxiust snowstormtöcken av spräckta högtalare, trafikstockning &          

                                          baksätesfyllor på Absolut Dummkühn & ett fyldehalsbärsande som utfaller i infernaliska båldbröl. Alltså inget happening jag skulle rulla fram i till i en sommarnattserenad allsångsstyckad  i lustskrän  som ”Jag öser på för fullt i stan som en 50-talsrebell” om det inte gällde en lyxrutt till bårhuset. Och det var just det enda mina drömmar bottnade i när jag råkade droska rätt in i eländet.

¶ ALLAS (FAVORITSKÄMT) –DIREKT UR LIVET! ETT NYTT BEDRÖVLIGT KLENGENERERAT TILLSPILLONUMMER UTE NU PÅ EN PARODIERAD, BESPOTTAD RESIDUUMHYLLA UNDER URLSEKTIONEN  www.kasseratgods [dot]se .

 ”…Och så sneglandet, skratten. 

Som om jag haft på mig

en glitterpråligt ceriserosa 
 tisha med ett

 xtra large-statement

som ”TRASH”.

Vilket jag i & för sig hade.

Men ändå.

☻☻☻

 Ur tvåtusenfemtons serrifinaste messengers egoarkiv:

"Fina du! Åkte förbi ditt hus igår å jisses vad jag saknar dig älskade bästa vän. Du är förjävla knepig men så jävla underbar."

TEST: VILKEN KÄNDIS ÄR DU MEST LIK?

Men från andra sidan så måste man ju ta vara på de små  garvkickarna i livet:

Som att ens sista dödsönskan innan man riktar en spikpistol från Biltema

mot halspulsådern är att musiksätta sin sista vila till Roddans Stewarts

 ”I don´t wanna talk about it”.

Plötsligt händer det. Man sitter svept i ett benzotöcken av tredygnshwila & öppnar ett mail från en blöggbuddie med den kryptiska rubriceringen ”Stanhope”. Radvis börjar man förstå. Punkt för punkt för dublettdunk börjar man förstå att det, verkligen, h ä n t . Det som aldrig ska skaka om ett paniskpolitiskt korrekt land som släcker cigarettrök med kokosvatten.

Som värnar om sina mezzosunda. Sina Hollywoodfruar. Sina laktos & glutenintoleranta. Och lösstrykande snyltgäster som när sig på att vi blågulingar gör allt i vår vitmakt för att klamra oss fast vid den sentimentalstänkta, vätta bilden av oss själva som så himla, himla bevingat humble genom att öppna våra portmonnäer & självgott droppa ner enkronorslantar i en mugg ;

Hålla för öronen och ettrigt nynna på Triads ”Tänd ett ljus” istället för att tja, peu à peu börja realbelysa vår selfimage med en nattdukslampa som inte är lättköpt & märkt som´ Faux Pas´.

Alltså.

    I samma måment som jag förstår att supervīvōsnillet, praktsuputen, min Mahatma Gandhi, mitt Dux   sweciae, min reiðurwålf & min twentyfoursevenhjelte Doug Stanhope tourar av sin buss i vår stöltörra, nikotinskraja stenöken på Södra Teaterns Stora Stockholmscen & rödtjutrusig ylar av förtjusning

så förstår jag ju också

att jag givetvis inte kan var tillstädes; att jag bara kan klucka ” Men ack din lilla dumstrut! Du trodde väll inte på riktigt…?”

J  A  G. Med mina skälvande transfettrultiga fingrar som inte ens kan elhjula till Ica Supermarket för att fumla med delicatoböllar & punchrullar i kassan. 

Wäll, vem behöver flax när man kan tratta fulvin & flixxa The Bible?

[NEVERENDING TEARS OF CRAZYBANANAS J00Y. KILLING TAJM! ---> passande emoji] Funkar dock inte att spela direkt utan man får pressa på youtube-
länken.


Läs även andra bloggares åsikter om meningslöshet, depression, bdd, ångest, tv, missbruk, doug stanhope, standhope, rod stewart, självtest, tiggare, humor, elit,