# Det vi lämnar men inte bakom oss. "It’s just one story. The oldest. Light versus dark.Well, once there was..."

               ...light. You ask me, the darkness is winning.”

Bondpöjka som mirakulöst undkom mig  precis under de sista repulsivrätta (”hideousshaken, not stirred”) sneddade ögonkasten. Som sjunker ner på golvet, knyter sina norrlänska bjässelabbar & tacksamhetstillrande uttrycker sin gräjtness för att han hann slänga sig på tåget till drömmarnas hufvudstad innan jag annalkande dundrat fram med några kärleksbedyrande, lentungade insikter.

En gång i tiden var jag värdig någons tårar, & det är både en snigelpostvälsignelse på över tvåhundra linjerade sidor & en fotoförevigande förbannelse.  En gång i tiden var jag ett dietspensligt litet nazikräk som alltid gick bakom ryggen på folk istället för bredvid.

Jag har förstås aldrig varit lika lycklig som då.

 

Have you ever looked at a picture of yourself when you were a kid? … I keep wanting to apologize to the little guy: “I’m sorry, I’ve let you down. I was the person who was supposed to look after you, but I blew it: I made wrong decisions at bad times, and I turned you into me.”

—             Nick Hornby; High Fidelity