tisdag 16 december 2014

My thoughts are so tempting, I don’t know how it got so bad. Sometimes it’s so crazy that nothing can save me, but it’s the only thing that I have.



Hoppjerka; en okammad schajas som helt sonika strukit knegarsvensson från sin to do-list & spökbollas runt bland desinfektionsrena händer som inget annat vill än att aversionslunga en vidare till ”någon annans pain in the ass”. Psykiatrin tvånollnollelva: ” Vi bedömer att det inte det inte finns någon mer hjälp vi kan erbjuda Sandra här”. Hälsocentralen tvånollnollfjorton: ” Vi bedömer att det tyvärr inte finns något kvar att göra för Sandra här & rekommenderar ett nytt bedömningsmöte hos er.”
Utspottad & kasserad av en rigid rehabragata, en korpulent, tanktfulltungad & go KBT-terapeut & en imbecill beteendeanalysapa som aldrig lyckades klura ut mig.
Dubbeldiagnos med utropstecken alltså : H  e   l   t   j  ä  v  l  a   h  o  p  p  l  ö  s.

Jag vet att min trinda, silverburriga & goa huskurmor med en fäbless för Atarax & antidepressivt bråte vill ha mig kvar i livet & beklagar att jag fortfarande efter alla dessa år bemästrar utförsåkning, men jag kan inte annat än att sitta där abstinensskälvande & stingslig & bara fokusera på att hata. Eftersom jag uppenbarligen inte kommer få hamstra suicidplaner på recept så har jag inget kvar att förlora; det är en ren narci-njutning att få sträcka ut min nypiercade tunga & säga ” Spice? Jo det är klart. Jag har ju hört snacket & hoppas på att jag också stryker med förstås.”
Det du håller på med nu är väldigt farligt Sandra, är hennes spontana respons. Kan du lova att sluta ta sådant man kan köpa över internet? Uppgivet & med pannan i djupa veck lutar hon sig bak mot kontorsstolen & bara tittar på mig.
Ett litet självbelåtet sargasmsmil. Nej. ” Det är ju inte direkt så att jag får hjälp från någon annanstans eller hur?”

Och så en sista klapp på axeln innan jag vrider upp dörrhandtaget. Hon suckar & erkänner att remisser brukar ta tid men att det kanske går snabbare den här gången. Vad ska du göra fram till dess?

 ”Försöka dö. Ha en god jul!”



Peacocking gone wild; Så. Då har man brassat iväg över sjutusen i låneca$h på nattlig urlshåpping & självförverkligande kroppssmyckning som inte säger mig något annat än ”Hur i helvete kunde jag tro att en Dermal Anchor skulle göra mig till en skinande ny, extrovert mezz?” & bränt alla broar till en inslagningsbjärt jul. Jag har ingenting alls att komma med. Förutom att sitta som en ettrig, otålig och förhoppningsvis benzozombifierad hounddog vid slaktbordet & bara vänta på att slita upp de där vita kuverten med bläckblå knagglig handstil fyllda med sedlar & få aftonen överstökad så fort som möjligt -
de koketta glädjetjuten & ångesten över att vara en självfixerad freakshow som bara varit på kamouflagejakt efter att få kreti & pleti att koxa på något annan än mina defekter. Effekt: The Fugly Reverse.
Slutsats: Ända sättet att bli av med skit in naturalibus är att gräva ner det six feet under.

Kulinariska nyheter: Jag att klunka ner Imovane tillsammans rödvin. En femstjärnig full pillerpott vare sig det kommer till att hämta posten, köpa cigg i kjårran eller krogkalasa. Till helgen blir det antagligen att kicka upp stämningen genom att spisa några kapslar djup eufori i form av 3,4-CTMP. 
 

Summerar veckan med ett klassiskt bryt: 

Bara en sak till. Svensk hiphop på min begravning. Att jag höll på att glömma bort min favoritlåt & video av
Looptroop Rockers är ju fan ett helgerån:






För när man inte känner för att sjunga med i Frondas ”Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram?”


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

  1. Jag önskar inte att teleportera dig till en sockervaddsmjuk "life is so beautiful all the time"-tillvaro men jag skulle gärna linda in dig i en filt, ge dig en kopp kaffe with a side och benzo och helhjärtat önska att du kunde få känna på ett drägligt liv och för en stund lägga undan suicidplanerna. Världen, och i synnerhet jag behöver en Zelda i mitt liv.
    Det är vården som är fullkomligt hopplös som bara bollar runt en. Not you, my dear.
    Jag önskar att du är försiktig i din flykt, att du inser ditt fantastiska människovärde och att life is a bitch, inte du.
    Sen är du faktiskt jävligt snygg, om man nu ska vara lite ytlig oxå. I'm all for bodyart men du behöver varken modifiera eller justera din kropp eller that pretty face.
    oj, det blev långt det där, men beztie, jag är bara otroligt rädd om dig och jag önskar du slapp tha mizery.

    SvaraRadera
  2. NEJNEJNEJ är min första reaktion. Nä men förfan nu kommer jag och hämtar dig- är min andra. Herregud hur ska jag skriva utan att låta som en jobbig instagramtjej? DU SKA FÖR I HELVETE INTE DÖ?! Jävla psyk. Jävla sjukvård. Har du möjlighet att ta dig till psykakuten om det blir akut? Jag tycker verkligen verkligen om dig och du oroar mig så. Snälla fina du, lek inte med det destruktiva. Var rädd om dig. Vi är många som bryr oss.

    SvaraRadera
  3. Mary, ängla mi: Blir så himla, himla rörd av dina sparklande fina och kloka ord & vill slänga tillbaka varje mening du skrev till dig också. Även om life is a fucking bitch så är du inte det och jag är så tacksam över att du kommit in i mitt <3

    SvaraRadera
  4. Fult: Men alldeles underbara, fina och världsbästa människojävel <3 Tack dear för ditt stöd och din supergulliga kommentar, och du behöver inte oroa dig, psykakuten här är skit där man typ pejjar en räkning för att få höra att man borde gå hem och dricka lite te, men jag överlever alltid på ett eller annat sätt och försöker tålamodigt att vänta på ett UP istället för DOWN.
    Kärlek och kanske en kopp lite...grönt, vedervärdigt te på det, fina? ;)

    SvaraRadera
  5. Känner igen det där dem hade inget att "erbjuda" mig heller "möjligen gruppterapi nästa år OM ni blir tillräckligt många vi hör av oss" Tur att jag alltid har så frisk lägsta nivå...Stor kram & tack för kärlek hos mig<3

    SvaraRadera
  6. Håller på att svara på dina kommentarer i min blogg, så du vet. Pallar inte klippa & klistra in mina novellsvar här, så kika hos mig istället :)

    Jag har tänkt på det där med "hjälp", jag kan liksom inte riktigt svara på HUR de kan hjälpa mig, eller vad jag VILL HA för hjälp. Asså, det borde ju de ha något hum om, vad som kan passa ens problematik, osv?

    Sedan det här med terapi & utredningar, social fobi-träningsgrejs, att då MÅSTE man vara helt nykter & typ...stabil (?!?!) först! Så jag måste först ta bort något som gör att jag pallar med livet, eventuellt hinna dö inom tiden det tar för att anses som nykter & DÅ få hjälp :) :) :) *känner hoppets vindar*

    Vet inte riktigt vad man ska ta sig till. Men du, klunka hellre lite rötjut & ta en extra Imo, än att lindra på något drastiskt, mer permanent vis. Så länge man är någorlunda varlig tycker jag lite kemikalier & gift är det bästa dåliga valet för att dämpa...verkligheten. OBS att jag inte tycker du ska knarka dig sönder & samman, men jag tror & hoppas du förstår vad jag menar.

    Försök ta hand om dig så gott du kan! <3 Kramar!

    SvaraRadera
  7. Det är svårt att ge lindring så här , ord har du hört till leda. Man ÄR ensam i smärtan, även om man vet att andra också befinner sig i skiten. Livet är, KAN vara ett helvete, när det väl har börjat jävlas. Inte gör det saken bättre med en massa inkompetenta specialister som inte vet vad det innerst inne handlar om.
    Det finns en spärr någonstans hos alla, det gäller att inte gå förbi den. I mina mörkaste stunder tänkte jag alltid att man inte vet vad som väntar runt krönet. Jag upplevde att så är det, helt plötsligt känns det bättre. Av en anledning som man inte visste fanns ! Tyvärr fungerar det så åt andra hållet också :-( plötsligt händer tråkigheter mitt i lyckan... Sånt är ju livet, vi kan bara göra så gott vi kan. Jättekram på dig !

    SvaraRadera
  8. Oroshjärta: "Tur att jag alltid har så frisk lägsta nivå" - Hahaha ^^

    Violent: Föredrar alltid att läsa svar på folks egna blöggar så det är verkligen inga probls :P
    Gah, nä, blir tokig på att det alltid är jag jag jag som ska veta hur jag vill bli hjälpt. Jesus, hur jäkla mycket måste man fixa själv egentligen? Lika bra att dom stänger in en i samtalsrummet själv så får man sitta där med anteckningsblocket och analysera sig själv också.
    Och det där andra gällande när det är någon form av beroende med i bilden är så fucked up, samma sak med kbt, fast då tvärtom för min del, då fick jag inte börja på några mediciner för annars skulle jag inte "känna" om samtalen hade någon effekt. Wtf?
    Jorå, fattar det där sista helt, det är typ egentligen mitt livsmotto so i hear ya ^^
    Tack i massor-kramar <3

    Kalebass: Det var väldigt mycket kloka ord och "Det finns en spärr någonstans hos alla, det gäller att inte gå förbi den" ska jag spara och lägga på minnet, ett riktigt wow-moment på det! Så tackar så himla mycket för din kommentar & kram tillbaks.

    SvaraRadera

[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]