24/12:
Omärkvärdigheterna är wrappade i deluxe & klara för påklistrad överlycklighet, nötterna är knäckta & knäcken snabbmicrad & den här jävla väntan knäcker mig – nu snackar jag inte om någon färdigjäst entuatism inför en välslantsaltad afton spetsad med vört, jag har bara skaffat mig en onödig vana att vantrivas extreme & vifta bort varje dag med ett otåligt ”Next!” trots att inga kommande heller är förhandstippade att bjuda på någon bombastiskt spektakulär vändpunkt. Jag stönar, frustar & räknar ner kaviarmackorna & saffransgifflarna till morgondagar som är lika blekfeta, utleda & intetsägande som sina förgående. Jag längtar vidare men kommer inte förbi & vet inte om jag vill snett mot dyngrak dramatik & munchies & linor av vit jul & eller mot kreativ klåda & ett bot mot restless legs. Varför kan jag inte bara jollra sorgfritt när jag pillar på min playmobil & bitskallra? Göra det till en livsuppgift att nå level tio & highscora ett självbedrägeri? Istället för att briljera med genomskådning & styla med sån där likgiltighet man kan finna i ögonen hos sociopater med en fallenhet för styckmord. On the topic; Igår spanade jag in i ett vardagsrum med dekorfloskeln ” FYLL INTE DITT LIV MED DAGAR, FYLL DINA DAGAR MED LIV!” på väggen & efter att mina kräkreflexer triggats så kände jag större sug efter vandalism än ett dukat & klart slaktbord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]