From The Creation Coffin

Rövhatt; Twitchy. Moody. Edgy. Semidipsomaniac. Jag är casinocoolern  som får dig att backa ut med tomhänt ängst, jag är inflytandet som lämnar permanenta skador på polityren  & det finns ingen försäkring som täcker läckorna jag lämnar efter mig, jag är den oklippta, ocensurerade versionen som ger publiken på första parkett precis vad dem vill ha.  Förutom dig, ja, just du som slinker in i dunklet & vacklar ut ur salongen innan ens eftertexten börjat rulla. Jag är en faustisk fuckin´ fangblenny som vänder fenan efter vågorna  & livsstajlar min apparition efter vilka fingerfärger jag intuitivt känner att du vill playdäjta & leka med, jag har en coat of many colors that my momma made for me & har alltid ömsat fauxskinn beroende  på moodmiljö & huruvida terrängen är råbarkad, krokig, fjällhög,  tjusande trolsk eller utopitärd. Jag finns bara i andras ögon & och om någon nonchigt bara ser förbi det jag finfilat på & slitit med att kreera till något magnifikt & minnesvärt, vad finns kvar annat än mull & mår? Om jag sliter upp rocken & blottar det enda jag har av värde & någon gäckande kluckar att det ”tamefan är det sorgligaste & klenaste jag sett”, vad finns kvar att hålla kärt?

Ett FREAKING FUGLY CREEP IS THE NEW BLACK-gigantiskt hål någonstans i rymden? 

Ordgasm av Bukowski. Maria Juana Bäjb har gett mig en ny hobby som jag inte ens visste existerade – Canvaskuligt DIY (utropstecken), så med bossen, äppelsåsen som min egen Miyagi tar hon mig under sina flinka, sofistikerat svärtade vingar & visar mig hantverktekniker till väggsuccéer . Är själv bara en citatförälskad  l00ser med otålighet, canvas på xtrapis & en skrivutare som whinar om jag behöver mer bläck men hjärtar ändå mitt barlejonverk & de failade barflugetavlorna som Maria räddade. På något skillsigt sätt som mitt gröthövve inte fethajar.

 "Don´t worry. Nobody´s ever loved me yet."

Art i alla dessa former av mångkonstnären Mary [och jupp, dessa preciooousiteter är mina & bara mina så back off! Ediekärlek utan utgångsdatum, skrividéer i bjuutiful vintageperfektion & det här kunde varit jag-bölbart, softspråkigt & rakt in & in igen-gripande ordmåleri med en supersweet, personlig signatur ]  Nu hoppas vi bara på, & håller våra sätt-igång-och-skriv-för-fan eller bokstavligen kreativitetskrampande eller köplustkvicka tummar att hon slår upp fönstret till Etsycrib snart, likaså hennes sammanboende Saari,  & fyller upp genrehyllorna med inkomstdrivande glory n´pride-märkv♥rdigheter.

punkt punkt punkt punkt eller tar emot några önskemål via blöggen törhända?.

Och kanske att vårt eget storslagna Vingslag som gör guld av skrot scrollar fram en egen slak etzysnåpp, börjar penetrera säljkulturen & dra opp massa cash på sin hantverkstalang hon med? Cuz you´re worth it, grrrrls!

[ Där vidare är det av min lite okolliga åsikt att sommarfågeln Saga & husbusmusen Viola med sina penseldrag inte bara bör böka med utställningar utan vidga sina webfönster ännu mer & ge onlinepenningsaligheten & sellextasen en chans med en ohmyprizetag. Så. Det. Så.]

 

Charlie Kaufman: To begin... To begin... How to start? I'm hungry. I should get coffee.
 Coffee would help me think. Maybe I should write something first, then reward myself with coffee.
 Coffee and a muffin. Okay, so I need to establish the themes.
 Maybe a banana-nut. That's a good muffin.

Uppesittarkväll med Mary, Krissan & handskrivna skönheter.

Och den befjädrade Fenix fick inget powerlyft igen, annat än för att förnedras i realityshowen ”Mitt märkliga missbruk” där han tårögt avslöjar att han fått smak för aska. 

Ett nackskott; Pundade alltså ut runt sjuhundra för en dermal anchor under ögat under en konsekvensbefriad imopundarperiod före jul & efter att för jämnan stridit mot envisa infektioner med hotta saltvattenbad så fick jag idag betala tvåhundra xtra. För ett knivsnitt. För ett ärr med en inbakad infektion som kan sätta mig på en zuperzkön  antibiotikapotta. Hej, jag nickar mig själv som Zelda & är ett livsbejakande, periodfängslande soffhängfenomen, kan någon vara så rar & plugga ut kontakten?

Två nackskott: Pundade alltså ut över sjutusen för kosmetiska ögonpigmenteringar & blir så-synd-om-dig-slappad för att jag har så klent immunsystem att min kropp stöter bort allt som kan ge mig lite jävla färg eller awesomeness.

Highlightar i alla fall att det svårläkta misstaget fittade fint till årets första bingoavstamp  i den åttiotalsstyggaste stickade tanttröjan jag kunde finna på Myrorna & matchande runda, sunkbruna arvglasögon från en farfar med stil, & att mamma skrek in en värstingsumma på en femhundrasedel så nu lever jag det goda livet med tröstfri, sockerfri vit & chockdyr choklad,  Ipren & pillerkartor, och det bästa av världar som förhoppningsvis tar kål på mig. 

Singularsvirande. Synonym: La belle indifférence. The down side: Planecrash. När man inte längre kan känna lust, hopp eller någon form av liv i ådrorna utan de gånger det svider i näsan & halsen.

 Fejk it till you make it! 

Ps. Någon snuskigt välbärgad miljardärtyp som kikar in här för att få en inblick i trashklassen från norr & känner för att plötsligt gå lite bananas  & kasta lite femtontusenstålarssmulor,  eller tja,  tio skyddslappar gör också gött, jag är inte så oblidkelig] på mitt konto & skyddsängla loss [fokusera & tänk en bränd, blöt & skämsköttig Hasselhoff  i slowmo här] mig från kronofogdensnaran, vräkning & dödspussen? Tack på förhand , älskling. Accepterar snailmail & snabba dostryck till min swedbank: 8420-2,974 846 354-5

Eder tillgivne Svår.

Läs även andra bloggares åsikter om charles bukowski, pyssel, konst, foton, country, film, depression, droger,