Under Isen ligger himlen, från botten lovar stjärnorna dej frid. Varför lida? Varför strida? Finns ingen tid att ta ner månen Marguerite.

Kategori: fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck
fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck.

Av idel kärlek, del fem.

Norsborg d. 17/3 1987.

”Hej på er småttingar!”

Får tacka för dina rader, det var avstämplat d. 10/3 och jag fick det d. 11e. Så nära är det mellan Umeå och Stockholm? Eller är det kanske flyget som fraktar post?

 Eljest så är det utmärkt här (ibland). Det är blodtrycket som varierar sådär olika, samt balanssinnet. Men jag jobbar ofta ”skattefritt” vid konsum i Tumba. Det är svårt att vara helt arbetslös! Jag är tillsagd av läkare och distriktsköterskor att jag inte får överanstränga mig. Ibland kan det bli jobbigt då man är ensam om vagnarna, då kan det inträffa att jag blöder näsblod ibland. Det ger ju lite extra, 25 öre per vagn. Men automaterna ”fuskar” ofta, förlorar många vagnar på det.

Du kunde väl inte ha något utbyte av Gunnars tjatter. Jag tror att han blivit tokig på gamla dar. Han har jävlats sedan du hamnade i Herrljunga. Det har sagts i alla tider, att de som inte har egna barn, blir mer eller mindre ”knasiga”. Gunnar har alltid velat vara en pedant, ända ifrån barndomen. Men en riktig dumskalle var han i skolan. Jag blir 59 nu. Han blir 69 i juli, den 17e.

Här har jag brevvänner ifrån Luleå till Borås, men jag har ju också min klasskamrat i Ronneby i Blekinge. Det är konstigt att vi lever, han och jag.  (Nattgamla isar) (Ammunition) smällde vi med en yxa. En gång var jag nära att träffas. Kula och hylsa försvann. Barn kan vara mycket oförståndiga. Nu är han, klasskamraten, en av de stora inom flyget i Ronneby. Nästa år blir han pensionär!

Jag ville också ”sno” värvning, men mina föräldrar ville inte skriva på ansökan till flyget. De sade att de varken ville veta, eller höra talas om, att jag skulle störta från ett flygplan.

Det var Ruts Lennart som talade om, vid två tillfället, att du har stulit av mig. Den här saken är inte utagerad ännu. Och Rut har inte varit anträffbar för polisen sedan november 1984. Hon har sagt att hon är rädd för att polisen ska återkomma till Tumba. Nästan alla mina mynt är stulna ( svenska och utländska) Vissa mynt är från 1540. Allt är så klumpigt utfört. Jag begär att du ska tala sanning. Har Rut gett bort mina tillhörigheter till dig som ”gåvor”?.

Men du måste ändå förstå att de tillhör mig.

Det här gäller flera tusentals kronor. Hon ska inte komma undan, därför att hennes förfäder är tattare.

Varför flyttar ni inte söderut? Det är ju ingen framtid att bo i Umeå. Skaffa dig ett körkort och börja kör en transportbil istället. Här finns jobb åt er båda och bostad kan ordnas. Men något statligt jobb får du inte, eftersom du inte gjort lumpen. ( Gustav fick ett ”friår”, han satt då i Kumla-fängelset. Nog är det mer än bil-rån som han utfört. Hans fångkompis var Clark Olofsson.)

Jag vill att du kontaktar Gustav igen. Utfråga honom lite om arbete och hur han bor. Jag vet inget om honom numera, senast, 1981 bodde han hos sin mor Margatera i hennes 1a i Solberga. Jag öppnar inte dörren, Gustav är portförbjuden hos mig. Blev både bestulen och rånad av honom. Jag var så dålig (balanssinnet) så man kunde ju inte klara sig mot honom. Han gjorde skador här i lägenheten. Hans kompisar är samma typer, en av dem hamnade på Långbro (Sinnessjukhus).

Jag har bott här i kommun sedan Maj månad 1960. Men inte längtar jag tillbaka till Härnösand med djupsnö och kyla. Men då man är född och uppväxt där, så visste man inte bättre. Jag sålde bara min fastighet helt spontant och flyttade hit, då gjuteriet i Härnösand blev nerlagt.  Men det var spännande må du tro. Rut och jag fick av Seppan 1 rum med kök med en hyra på 35 kr i månaden. Nu har brandkåren eldat upp alla hus! Tegelhusen är också borta!

Kommer du ihåg de gånger som vi besökte Gustav på Lärlingsgatan? Kurt var också med en gång! Gustavs halvbror heter Manne, hans far är jude. (Doktor Benjamin). Manne är mentalskötare vid Långbro. Jag ”snodde” Margareta ifrån juden, det var år 1958. Vi hade det bra, men hon saknade S-holm. Numera är hon ensam.

Rut är den värsta olycka som inträffat mig. Hon var dum och okunnig i allt. Kunde varken laga mat eller laga kläder. Men hon är ju sjuk mentalt. Det enda hon kan är att vara tjuvaktig. Hennes mor sade ibland, att hon varit bedrövlig i alla tider.

Jag bor lugnt här, ej något ”drag” eller någon kvinna sådär. Det är bäst att träffa bekanta på gatan istället för hemma, eller i Konsum-kafeét i Tumba. Som ung pojke hade jag mycket roligt. Dansbanorna lockade varje lördag. Under dessa år var det inte lika bråkigt som nu. Någon snyting fick jag aldrig utan jag ”gav” istället, om någon tiggde om det. Jag har aldrig varit bråkig men tigger de om stryk så måste de ju få det. En finnjävel fick ambulansen hämta, han var då medvetslös. Jag gav honom en djävul och den andre såg han aldrig i luften. Han studsade en halv meter från gatan. På sjukhuset fick de tråckla & sy inuti käften på honom. Mina böter blev endast 85 kr. Och det var det värt. Polisen tyckte också att jag gjort rätt, att jag fick böta, det var för att det var på allmän plats.

Så akta dig för överfall!

Förra veckan hjälpte jag vakten här i Konsum med en sprit och knark-galning. Den här finnjäveln har tidigare försökt att råna mig.

Jag har ofta 2-3 rätter mat i kylskåpet, det är bara att välja och värma. Idag åt jag fläskkotlett, igår morotsstuvning med stekt korvfläsk. Som 16åring lagade jag mat själv och arbetade vid Farnerfabriken i Härnösand. Det var en rolig tid. Jag hade flickor hos mig så ofta, bjöd då alltid på kaffe och massor med kakor.

Ungdomar har inte roligt numera.

Som liten grabb ordnade jag fest i grannens bagarstuga och bjöd hela byn på kaffe, bröd och vatten-lingon med socker. När de här gästerna gått hem, då dansade vi hela natten. Jag hade en grammofon och 45 skivor. Grannarna tyckte att det var det bästa jag hittat på. Så nu fick bönderna i byn träffas. Jag tror inte att det är roligt att vara ung nu, vi blir alla förgiftade på ”landsbacken” och i sjöar och hav dör fisken – så snart får du fiska surströmming.

Hälsa Kurt!

Hej hej, hemskt mycket hej!

” Fritz von Martin”!

Une hirondelle ne fait pas le printemps.

Biblioteket.

En självupplevelse.

En mol allena-krej.

Hur förklarar man för den mer eller mindre sangviniska massan att en sådan trivialitet som att flanera runt bland skönlitterärspäckade hyllor är de största, och klumpigaste, stegen jag tagit på flera år? Hur förklarar jag det för mig själv när jag tammikukku inte ens riktigt vet vad det är jag tagit med mig hem; ett kantslitet exemplar av SCUM-manifestet och vadå?  Värstingångesten när jag rusar mot toaletterna för att conceala mitt AHA-röda, halvt flådda fuckfäjs bara för att upptäcka att det blivit någon slags samlingspunkt för helskinnat, obefläckat hoi polloi som instagrammar varandras shitfits? När jag skakandes som en svart latexdildo & med halsduken virad runt ansiktet som en Niqab smyger längst väggarna & bara väntar på att narciskocken ska skräna efter likes någon annanstans? 

Eller den där timmen när jag vråar in mig i en fåtölj med en bunt tidsskrifter & upplever att det här…

Inte är så himla tokigt ändå? Hur förtäljer man ett sådant vardagligt whatever utan simplistiska ord? Som Valls Kaffe. Cola Light. Ljudet av blad som vänds. Gubbharkel. Studenter som tassar förbi & är noga med att inte störa. Känslan av att tillhöra.

Något bigger? Något faustiskt? Vad fan vet jag.

Jag vet i alla fall att Älg översätts till Hirvi på meänkieli. Att man på restaurangen Bloom i Malmö kan beställa glassar med smakkombinationer som choklad & blodkorv eller körsbär & kycklinglever. Och att Blindskita i stort sett betyder att smita in på toaletten för att ta en timeout & pilla lite på mobben.

Torsdagens men are you fucking kidding me?

Så, Jeanette har kastat in KBT-handduken & ut på plan ett kommer någon skinny hunkvarning i hennes matchtröja & presenterar sig som Elias Lagerkrans. Game on. Bollen är uppenbarligen min & med ett litet snedsmajl tycker han att ja, det är ju bara att köra på. Sätt igång & dribbla dina besvär med mig så får vi se vart vi hamnar. Och jag undrar vad det är för imbecilla HC-krakar som på allvar trott att jag ska fläka ut mina insecurities framför en håttig hipsterpåg i rutig skjorta & tjocka Ray Ban-glajjor som förmodligen har en maffig vinylsamling & kan lira Don McLeans Vincent på gura? Vi borde beställa in Dry stout på The Bishops Arms & elitärt diskutera litteraturstofiler som F. Scott Fitzgerald & Oscar Wilde, inte sitta & föra ett förbannat samtal om vilka deformiteter i mitt utseende som jag upplever som mest ångesttriggande.

Nä, jag vill inte gå in på några detaljer mumlar jag lite försynt medan min nuna låser sig i någon slags duckfacepose & jag tvångsmässigt börjar snurrar en mahognyröd hårslinga mellan fingrarna så chict jag bara kan.

Det var väll allt som behövdes för att han skulle ursäkta sitt kön & hela det maskulina misstaget. 

Och det var väll ungefär så här jag kände när Sanna Nielsen vann melodifestivalen: